Örlandet är, jag vager sä stort et ord, et av de under: baraste malerland i världen. Klimat og därmed fargerne skifter fra minut til minut, alt är liv og rörelse. Hans var född dar og ända han var äldst' sön pä en gård var han helt sen' barn klar over at det var malare han ville bli. Han elskade fargerne over alt, penseln var som sträken for spelemannen. Som det store menskje han var ville han vare selv-hjulpen i alt og arbeidade med mange ting. Han syntes det var morsamt å finna opp saker, särlig for å hjelpa meg. Hur skulle jeg kunnat väva utan den storartade väv-stol, som han fann på og selv snekrade? Det gamla huset som var en «rönna» bygde han opp sa det ble koselig og varmt. Men av alle tusen ting var det å mala livet hans. Det var det siste han gjorde den siste kvelden han levde.

Hannah Ryggen